I 16 minusgrader!!!

Vad är det som rör sig därute?

Men var är vattnet som är så roligt att plaska runt i!??

Här hade man bra koll!

Igår fick vi det fantastiskt fina erbjudandet av Lena att få komma in och träna på Alfa hundcenter. Så himla bra och kul! 

Då vi gick CU-kursen, i höstas,  var Hera i början,ganska påverkad av miljön. Så jag såg detta med Alfa som ett ypperligt träningstillfälle.

Hera visade inte alls på samma reaktioner den här gången. Då vi först kom innanför dörren visade hon  en negativ stress. (Hennes ögon blev förstorade men inget annat märkbart). Jag väntade in hennes kontakt och belönade på golvet. Därefter klickade jag för lite handtarget och sedan var hon i fint träningsläge. Vi gick upp och hon fick ligga i buren medan jag laddade med godis etc. Hon bjöd helt ok på frivilliga beteenden ur framförmappen. Vi baklängeskedjade det fria-följet. Det gick bra och jag testade också några ställanden under gång men det gick inte lika bra. Tydligen för svårt i denna miljön. Jag lade ner träningen på ställanden och fick istället gjort en tandvisning på en ny människa som Hera inte hade hälsat på. Det gick toppen! Helt klart ett av Hera´s starkaste moment i nuläget  

Jag var noga med att pausa och tränade korta intensiva pass varvat med bur och filt. I slutet av vårt träningspass blev det mer fart och lek i rummet och Hera ökade då en aning i sin stress men fungerade ändå ok. Här är helt klart hennes problem som vi behöver träna vidare på. Att känna sig lugn och trygg då andra hundar springer och leker etc. Det har blivit  mycket bättre så jag har goda förhoppningar.

Allt som allt ett lyckat träningspass!

Efter träningen fick Hera hänga med till jobbet. Det är nuförtiden inte längre tillåtet att ha "nya" hundar med sig där men då Hera var valp var hon med mig. Därför räknade jag helt kallt henne som en "gammal" och tog mig friheten.

Detta är nu över fem år sedan men Hera kom tydligen ihåg. Hon skötte sig helt exemplariskt. Hon låg tyst och fint på kontoret hela tiden. Hon vaktade inget då folk kom och gick i dörren  och hon hälsade mjukt och fint på alla som ville oavsett hur de betedde sig. Min fina goa Hera!  

Lite väl kallt för min smak...

Jag har tom fått rota fram mina gamla skidhandskar från någon gång från åttiotalet men det är bra för de fungerar faktiskt. De skall fungera upp till temperaturer på 30 minus. Helt ok!

Hera är pigg och glad i kylan. Någon dag märkte jag dock av lite kramp i tassen då hon blev för länge stående och nosade på något. Hera är dock en ganska cool hund med sådana saker. Hon bara går vidare ett tag. Även om det bara är på tre ben  

Vi har också hunnit med lite träning i ridhus. Det har gått över förväntan. Jag trodde nog att Hera skulle vara mer påverkad av miljön. Jag har kommit i kontakt med en tjej här i samhället som gärna hyr ut sitt ridhus till en hyffsad penning och nu när det är såhär kallt är det toppen!

Vi har också börjat från början med vårt framförgående, mest för att det är kul att träna in något nytt. Mest fokus tänker jag att lägga på själva ställandet framför mig. Hon tycker att det är lite mysko när jag är bakom henne och vill gärna vända sig om, vilket resulterar i något steg här och där men som sagt det är roligt att starta upp lite nytt och här skall bli ordentlig stå-stadga  

Nu är det dags för lördagsgodiset och lite  

Ha en mysig lördagskväll!

Jag satt igår och började att skriva i årets upplaga av Hundtränaren och tänkte att jag kunde delge er en del av det jag skrev om.

Så här såg i korthet förra årets "hundår" ut för oss.

Vi gick klickertränarutbildningen för Lena Gunnarsson och Carina Swartling. Detta resulterade i att jag har fått  nya klickertränarkompisar och förhoppningsvis blev jag också lite säkrare i mitt "klickeri". Jag såg fram emot varje tillfälle vi skulle träffas och det var också bra att bli lite puschad att träna till något. Att ha en tid då något skall vara färdigt.

Vi gick också en CU-kurs för Åsa Jacobsson. Den var helt suverän för Hera och mig. Jag har tidigare jobbat en hel del med  liknande struktur men här fick jag ännu mer tips och idee´r och även här någon ny träningskompis.

Träningsmässigt så fokuserade jag mest på Heras attityd och tränigslust och det verkade att ge bra resultat.

I juni kastrerades Hera. Det känns helt klart som ett bra beslut. Nu slipper jag helt och hållet att oroa mig över framtida livmodersinflammationer.

Dessutom verkar det ha fört med sig en hel del andra bra effekter.t.ex så har hon  blivit helt annorlunda att träna med. Hon är mycket lättare att belöna med både godis och lek och i bruksarbetet är hon mycket mer motiverad.

Det bästa verkar ändå vara hälsoaspekten.Hon har mindre problem med sin mage och hon äter alltid sin mat med god aptit!

Nackdelen tycks vara att hon är  mindre intresserad av att komma i närkontakt med okända hundar. Inget större problem egentligen men ändock en liten förändring.

Till det nya spännande året som vi har framför oss så tar jag med mig:

Jag skall försöka att vara noga med mina upplägg i träningen. Tänka på hederliga TKFF och att jobba med vår inarbetade struktur.

Jag skall också verkligen försöka att komma ut mer i skogen och spåra. Jag njuter varenda gång som vi gör det!

Sist men inte minst skall detta årets honörsord för mig vara glädje! Om jag tycker att något i träningen går segt eller inte känns roligt så skalll jag helt enkelt inte fortsätta med det tills jag kommit på lösningar som känns lustfyllda igen.

Detta året blir ett spännande år!  

Önska er alla läsare ett

GOTT NYTT ÅR OCH EN GOD FORTSÄTTNING!

p.s Bilderna är tagna med min julklapp. en mobiltelefon.Det kanske inte var den bästa kvalite´n på bilderna men det är en skojjig leksak   

GOD JUL

önskar

Hera och Sesam

Med lillhusse

http://www.youtube.com/watch?v=P68kR4BtTe8

Och med matte

http://www.youtube.com/watch?v=BJRPBZRX-Xo

Allt i ett paket!  

Igår träffades vi några stycken från "klickertränar-gänget". Hera och jag fick skjuts av Eva(Sally och Vinga) hem till A-K . Tack snälla för skjutsen!

Vi startade upp ute på ett par fotbollsplaner. Hera och jag började att träna inmarcher på planen med A-K som kommenderade. Hera ville sååå gärna fram så det var  lite svårt att inte dra men det gick ändå hyffsat. Vi körde också ett Fritt-följ som också var ok men kunde gått bättre. Därefter fick jag hjälp av Elsa med kommendering till vår baklängeskedjning. Jag kedjade ihop ett kort fritt-följ, läggande under gång, apportering och ställande under gång. Det var jätteroligt och gick riktigt bra! Desto närmare vi kom slutet desto bättre gick Hera.

Sedan hjälpte jag Elsa, också med kommendering till baklängeskedjning. Det gick också bättre desto närmare slutet de kom, kul!

Under tiden hade A-K fått agera Hera-hållare. Hera följde fint med men det kanske var mindre roligt för A-K att smyga omkring tills vi blev klara  Tack!

En platsliggning gjorde vi också. Hera var lite mer störd än hon brukar. Hon hade inte det totala fokuset på mig  men hon låg fint kvar.

Det sista, mest för att få slut på vårt färskfoder till extern-belöningen så kommenderade Eva oss i Fritt-följ.  Det gick mycket bättre än vid första tillfället. Antagligen ett bra betyg på hur vi tränat.

Efter träningen åkte vi till den mysiga lilla röda stugan. Där blev det massor av gott fika, prat och handarbete. Jag hade dagen till ära inhandlat mönster, garn och stickor som förhoppningsvis skall resultera i en fin liten hallonröd mössa  

Hera fick följa med in och trängas med fem andra hundar i köket. Hon klarade av det jättebra men blev lite trött det sista. Hon hade inte riktigt ro att lägga sig ner med risk för att bli trampad på missstänker jag.

Det var en jättemysig träff som jag verkligen hoppas på blir fler av framöver!

Och denna gången är det för selar  

http://www.amoken.com

Det var väldigt längesedan jag gjorde något upplet med Hera och igår fick jag ett ryck och planterade ut ett gäng med leksaker i en vallad korridor. Hera satt fint när jag gick ut, med bara  några enstaka skall, innan hon förstod vad jag förväntade mig av henne. Efter att rutan var vallad tog vi en långpromenad på över en timma. När vi kom tillbaka till rutan så hade  Hera en fin minnesbild av vad vi gjort där innan. Hon var pigg på att gå dit. Jag skickade ut henne två gånger och sedan fick hon belöning. Efter en kort paus så fick hon gå ut igen och nu fick hon gå tre skick innan belöningen. Jag var helnöjd! Så länge har jag tidigare inte kunnat drömma om att hon skulle arbeta innan belöningen.

Det kanske är det som är hemligheten, att ta långa träningsuppehåll....?

Idag så hade jag en del ärenden att göra inne i Alingsås. Det kändes lite motigt. För att bli mer motiverad så ringde jag goda vännerna Anne, Bråka och kaxa och bestämde en dejt med hundträning,efter avslutade ärenden.Vi träffades ganska centralt vid en stor gräsplan. Här lade vi ut spår till alla hundarna. Det var blött och väldigt öppet med både människor och hundar som passerade. Hera fick ett kort spår med bara en vinkel och två apporter.. Hera var något tveksam precis i början av spåret men sedan gick det fint nästan hela vägen. Hon tappade spåret en gång på sista raksträckan men jobbade sig mycket fint tillbaka. Spåret kunde gått bättre men jag är oerhört glad över hennes fina motivation!!

Nu är vi hemma och känner oss båda(tror jag ) nöjda över att vi trotsade novembervädret och tränade trots det!

Grabbarna grus eller bus

Och trots det så åkte Hera och jag ut i skogen och spårade plus tränade lydnad!

Jag kände mig mer än nöjd då jag kom hem och in i värmen igen.Hera var också nöjd och fin efter att ha fått arbeta i skogen. 

Jag började spåret med en del klurigheter. Jag hade flera stycken vinklar, korsade en grusväg och gick i svår teräng. Det var massor med nerhuggna granar och ris.

Liggtiden fick bli en timma. Det var tillräcklig tid att vänta i vätan...

Medan spåret låg till sig tog vi en promenad. Under promenaden passade jag på att träna på snabba inkallningar. Hera har den senaste tiden ibland tvekat på när hon är fri till att springa men nu fick vi kläm på det.

Efter promenaden fortsatte vi med inkallningarna. Nu kedjade jag ihop alla momenten och därefter lade jag till  ett ställande under gång. Så himla kul! Jag gillar att bakl'ängeskedja och det är definitivt något Hera och jag borde ägna oss mer åt.

Spåret gick riktigt bra men då vi kom till de mest snåriga ställena vände sig Hera om och tittade på mig- "Skall vi verkligen gå här"? Jag väntade ut henne och sedan spårade hon på trots att jag vid ett par tillfällen stod på "ändan". Det var glashalt på alla grenar och pinnar.

Jag borde oftare åka ut i skogen och spåra. Även om vi är ensamma Hera och jag. Skogen är så helande för både kropp och själ!

Förutom de vanliga promenaderna så har det inte blivit så mycket tränat för Hera och mig den sista tiden. Jag har inte haft ork, tid eller tillräckligt fokus efter alla påfrestningar som varit, både dödsfall och andra bekymmer. 

Igår, mellan alla regnskurar, så gick jag dock ut och lade ett spår till Hera. Ååå vad det är helande! Det är så synd att det ofta blir de aktiviteter som jag njuter av ,som jag har en tendens att prioritera bort, då tid och ork inte finns...

Jag lade ett ganska kort spår med två apporter och en del vinklar. Jag var framförallt ute efter att fokusera på att titta efter hur Hera ser ut då hon spårar. Det är verkligen inte lätt. Jag tittade och tittade och kanske att jag kunde utläsa att ,när hon går i spåret, ser hon mer avslappnad ut. Hon går mer bara på. Medan när hon kom av så blev hon mer intensiv i sitt nosande. Det här behöver jag verkligen träna mer på!

Spåret gick annars helt ok. Hon kom av vid någon av vinklarna men tog sig fint tillbaka. Däremot verkar även denna hunden ha fått smak på olika exkrement som kan tänkas ligga i skogen och det går det ju också alldeles utmärkt att spåra sig fram till Sådant har jag tidigare varit förskonad från med Hera men kastrationen verkar ha gjort sitt till när det gäller matlusten...

Idag är planen att hoppa i joggingskorna och springa ett varv. Det var  flera veckor sedan vi sprang så vi får se hur mycket springande det blir.

Jag är så glad över att ha vänner som kommer hem och bara släpar med mig på olika oväntade saker. 

Idag har vi besökt dessa ljuvliga kissar. Om bara en vecka skall lille "Melker" få flytta hem till A+A. Jag förstår att du längtar!

"Melker" och hans vackra mamma. Tyvärr syns inte deras vackra blå ögon...

"Melker" är i bustagen mest hela tiden

Vi gjorde också ett besök på Wildo men jag var ståndaktig och höll i plånboken idag.

Tack A för idag, det var precis vad jag behövde!