Sol och bara fleccetröjan  

Vilken underbar helg!

Till och med Sesam ville gå ut en sväng

Hera ligger och solar sig på sin solmadrass  

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Igår så hade vi "syjunta" hos Elsa, eller syjunta kanske var synd att kalla det. Det var ingen som handarbeteade. Det räckte med att träna hund, fika och prata hund  

Vi gjorde ett gäng med platsliggningar där Hera tyvärr satte sig upp vid två tillfällen. Första gången så sprang hunden bredvid till sin matte och andra gången antar jag att det var den blöta marken i kombination med för lång tid plus avstånd(30m och 2.5min). Här blir till att backa lite vid nästa tränigstillfälle. 

Vi tränade också på framförgående, budföring och högervändningar. I det stora hela tycker jag att vi fick till bra träning. Det var ju trots allt ett helt nytt träningsställe med mycket störningar med människor och även andra hundar på lite avstånd. 

Inne var Hera kanonduktig. Hon tyckte ibland att det blev lite för trångt och stökigt men hanterade det jättefint. Jag kan säga att hon var rejält trött när vi kom hem.

Tack Elsa för att du bjöd in oss och för det goda fikat!

Nu satsar vi mot en kommande apell, om än en ganska avlägsen sådan känns det som.

Det är både roligt men också lite frustrerande att träna in nya moment. Det roliga är att det är just nytt och man får tänka till hur träningen skall läggas upp. Det som kan vara frustrerande är att det går långsamt. Jag har en hund ,där jag oftast måste ha beteendet under flyt ,innan hon fixar att vi kör det ute bland störningar. Så det är mycket "hemarbete" med ganska små kriteriesteg som gäller. Vid minsta tveksamhet från Hera´s sida så blir hon stående och kanske tänker  

Hon är den typiska försiktiga typen där mycket rätt-information" behöver komma  och speciellt vid nyinlärning. I gengäld, när hon väl har förstått så får jag utdelning för allt arbete jag har lagt ner. Då brukar hon oftast bara "köra på".

Nu eftersom vi under en ganska lång period har tränat inför ettan så har vi mestadels ägnat oss åt väl bekanta moment. Jag hade nog lite glömt bort hur vår inlärning såg ut. Vi har helt enkelt lite att bita i innan vi blir redo för någon start i apellen.

Nu tänkte jag gå ut på skaren(som förhoppningsvis bär) och lägga ett par spår. Det var längesedan vi gjorde detta så det blir spännande att se hur det går. Ha en skön måndag!

För ett tag sedan mötte jag en kvinna med en skällande arg och osäker hund. Det är inte hennes egen hund utan hon  rastar honom ett par gånger om dagen. Vid ett tillfälle blev det att vi skulle gå åt samma håll. Hon frågade  mig då om jag kunde något om hundar och visste hur hon skulle bete sig då han skällde. Jag tipsade henne  om att ha med sig gott godis i fickan och varje gång hunden fick syn på en annan hund mata honom, oavsett hur han betedde sig men också att hon kunde försöka att hålla ut avstånden så han inte började att skälla.

Jag sade också att hon kanske skulle vara beredd på att någon ifrågasatte att hon gav honom godis fastän han skällde. Jag drog exemplet med flickan som är rädd för hundar men som vid varje tillfälle då hon får se en hund får en kexchoklad.Jag frågade om hon trodde att flickan skulle bli mer eller mindre rädd för hundar efter det. Hennes svar var att hon trodde på idén.

Så idag mötte vi dem på promenaden och jag blev nästan tårögd. Hunden tittade på oss, började att vifta på svansen och tittade sedan på sin förare för att få godiset. Kvinnan strålade och sade att så här är han oftast nu när de möter hundar. Hon var så glad för tipset.  Tyvärr fick jag inte möjlighet, den här gången, att tala om för henne hur fint jag tycker hon har jobbat med hunden. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hur fint det såg ut. Så himla go hund och förare  

I form av ett extra tillfälle på vår klickertränarutbildning. Det var vad vi fick idag  

Vi var på Alfa hundcenter. Skönt att vara inomhus i dessa tider. Vi fick köra en snabbrepetition på allt som vi gått igenom på kursen.

Morgonen började med att vi skulle träna oss på kriteriesättning och loggförning. Vi fick ett gäng med saker att använda och vi skulle shejpa fram olika trix. Mia och jag använde oss av en frysbox. Lille söte Homer gick  in i den lilla boxen och vände.   Hera skulle gå upp med båda framtassarna och steppa lite och dit lyckades vi också komma.

Därefter tränade vi på stimuluskontroll. Mia valde ligg och Lyxa var otroligt duktig på sin stimuluskontroll. Hon lade sig trots att matte hade allt annat än normal position.  

Jag valde sitt. Det visade sig för de flesta av oss att våra hundar hade svårt att sätta sig då vi låg ner. Då ville de också hellre lägga sig ner. Den roligaste stilen bjöd nog Elsa och Diesel på. De hade också valt sitt men när Elsa lade sig på rygg så gjorde Diesel detsamma!  

Hera lyckades tillslut bra med generaliseringen och kunde sitta trots att hennes matte låg ner.

Efter lunchen var det dags för baklängeskedjning. Eva och jag fick som uppgift att hunden skulle springa till en musmatta, sätta sig ner på kommando. Sitta kvar då jag kastade en apportbock och apportera till mig på mitt kommando.

Både Vinga och Hera  hade svårt för att sätta ihop springa till musmattan ,sätta sig och dessutom sitta kvar så vi förenklade kedjan.

Med Hera valde jag att gå fram och sätta henne utan musmattan. Kasta apportbocken och låta henne apportera på mitt kommando. Däreter lade jag henne och så gjorde hon en explosiv start. Ja och så gjorde jag allt baklänges också ju  

Det gick väl hyffsat men det märktes nu att Hera började bli trött. Den explosiva starten kanske inte blev så explosiv...

Det allra  sista så visade vi alla upp några roliga trix som vi lärt in. Hera fick visa sitt "vifta på svansen" med stimuluskontroll. Det var mysigt att se uppfinningsrikedomen hos mina kurskamrater!

Det var verkligen helkul att få ett extra tillfälle! Det sorgliga nu är väl att det är slut på riktigt men jag hoppas verkligen att vi är duktiga på att fortsätta med lite träningsdejter framöver.

Härliga kort  finns på Lena´s hemsida.

Hera tränar platsliggning då pojkarna kör i racerbacken.

Svår störnimgsträning för Hera  

Fick pölsa i skogen. På vissa ställen "bottnade" hon inte ens   

Vår cykelväg

Hera letar godis i snövallen utanför vårt hus

Tack alla för alla snälla kommentarer! Det värmer i hjärtat!  

Jag förstod nog inte först hur bra det egentligen gick. Det tog ett tag innan jag kom ur bubblan.  Detta gav mig helt klart mersmak!

Nu är det dags att fundera vidare.

Jag har inte bestämt om jag skall köra något mer i ettan eller träna vidare för apellen och senare kanske tvåan. Jag måste säga att platsliggningen i ettan var ett riktigt nervpirr och tydligen är detta vanligt, just i ettan. Eftersom Hera har en del mycket negativa erfarenheter med sig, med andra hundar,så känns det skört men återigen så är det väl "bara" att träna på, ännu mer, höja störningarna/kriterierna. Vi får se... 

Momentmässigt så har vi en del pill att jobba med, framförallt vad gäller linförigheten.

Jag måste  annars säga att det som har varit genombrytande i vår träning är CU-tänket. Att hitta tydliga strukturer har varit kanon för Hera. Hera är fortfarande inte den typen av hund som man kan ta ur en bil och stå och småprata med andra ekipage med. Hon behöver i sådan miljöer ha mitt fulla fokus eller en tydlig uppgift. Här har "filtträningen" varit toppen!

I söndags ett par minuter innan vi skulle in så körde jag "filtträningen" med henne. När så min "dörrvakt" meddelade att det bara var någon minut kvar så plockade jag upp Hera. Då var hon härligt laddad och i fint träningsläge.

Att hon sedan blev störd och lite ofokuserad i linförigheten var pga störningarna därinne. Männsiskor som gick in och ut på läktaren. En del prat och en del klamp med andra ord. En störning som vi inte tränat på men när Hera väl kollat läget så släppte det ju.

Den närmsta tiden nu skall huvudfokuset vara framförgåendet. Vi är nu uppe på ett par pålitliga steg rakt framåt  

Redan igår kväll kände jag av en begynnande dunderförkylning. När jag vaknade upp tidigt på morgonen idag var det inte bättre. Detta ledde till att jag i starten var lite trögare än vanligt och blev såklart sen. Den sista biten innan vi var framme vid tävlingsplatsen körde jag mer än olagligt, kan man säga...  

Jag kom iallafall fram i tid och hann ta ut Hera i 10min innan det var dags för lottningen. Vi fick startnummer åtta och beskedet om att platsliggningen skulle vara om 5min. När jag sedan skulle ta ut Hera trodde jag att det var kört. Bakluckan hade gått i baklås och jag höll säkert på i 5min innan det klickade och jag kunde öppna. Här blev jag faktiskt lite stressad och nervös.

Vi hade tur för de var tydligen försenade. Vi hann gå fram till de andra startande. Vi körde "titta" och frivilliga lägganden mitt i "smeten". Jag tror det var riktigt bra att vi hann med det innan. Då fick Hera möjlighet att kolla av de andra.

Väl inne i ridhuset fick vi placeringen precis vid dörren. Hera blev  störd av alla ljud som kom utifrån och gjorde några voffanden. Senare gick en hund upp och började leka med en annan. Hera satte sig då upp. Domaren var sjysst och lät oss ta upp hundarna och göra om(utom den som gick upp först). Efter ca en halv minut går hunden vid vår vänstra sida upp och jag ser hur Hera´s hals blir längre. Hon tittar till på mig och jag ger henne då en lugnande signal.(Dk jag vet  )Den verkar ha effekt för hon ligger sedan tiden ut. Vi fick en tia!

Tandvisning och inkallning plockade vi också tior på.Resten hade vi 9.5 or och 9:or på, förutom  linförigheten. Där fick vi 6.5. Under linförigheten var Hera inte med mig som hon brukar. Hon reagerade antagligen på miljön och störningarna som blev när folk kom in och ut på läktaren. Det här behöver vi träna vidare på ,både tekniskt, men även med svårare störningar.

Totalt slutade kalaset på 179.5 poäng, ett första pris och en andra plats bland bland 22 startanden.

Jag är otroligt stolt över min goa lilla hund som ställer upp på sin matte i tid och otid.   Jag är också nöjd med  mig själv som klarade av att hålla ihop utan alltför mycket nervositet.Jag höll mig till mina och Heras vanliga rutiner och glömde inte bort dem i stunden.

Nu skall jag suga på den här karamellen ett bra tag, tror jag...  

För erat stöd!

Jag har tagit till mig av era peppande kommentarer och skriver upp några här, för att använda som "mantran":

* Jag är modig  

* Någon/några tror på oss

* Att träningen går såhär strax innan är vanligt

* Vi är ett härligt par

* Tävlingen blir en avstämning på var vi är

* Vi skall ha roligt!!

Nu blir det vila och slapp fram tills......

Och jag som kände mig  peppad...Det kanske hör till att bli lite konfunderad då det närmar sig??  

Jag tycker att vår träning har gått så himla bra men nu de senaste dagarna har det blivit knepigt.

Igår tränade vi bara kort,kort på ett  nytt ställe. Ett,i Hera´s ögon, kanske märkligt ställe. Ett stycke på en väg där många rastar sina hundar.

Vi började med några inmarscher. Jag fick bryta den första för hon var inte med mig alls. Därefter gjorde vi två mycket korta men lyckade. Jag ville sedan prova vårt fria-följ och här började hon sacka, efter bara några meter. Vi bröt och tränade istället på frivilliga snabba ställanden under baklängesmarsch. Det fungerade bra.

Så idag gick jag bort till ridhuset.

Första inmarschen blev inte helt lyckad men andra och tredje blev bra.

Därefter tränade vi på linförighet. Som tur var såg det inte ut som gårdagens!!

Därefter kom vi till konstigheterna. Där fanns två låga "häst-hinder" och jag tänkte att jag för skojs skull kunde göra en inkallning över dem. Knäppt tänkt så här i efterhand! Hera tog det första fint men sprang sedan vid sidan av det andra. Jag  gjorde om en vanlig inkallning varpå hon lade sig ner då jag gick ifrån. Jag gjorde om och hon lade sig en gång till. Nu tog jag ett kort avstånd och då fungerade det ett par gånger. Jag ökade längden och ....hon lade sig igen. Till slut fick jag till en lyckad inkallning med hyffsat avstånd.

Därefter tränade vi på platsliggning och här "fastnade" hon i att ligga kvar då jag återgick. Hon reagerade inte på kommandot "sitt". Det här har hänt tidigare men det var ett tag sedan. Jag förenklade och lade succesivt på svårare kriterier. Till slut lyckades vi få till ett par lyckade repetitioner även här.

Vi avslutade med att klicka för lite frivilliga ställanden och det gick bra.

Jag börjar fundera över vad som händer? Jag som trodde att vi nu hade alla momenten hyffsat säkert? Sedan att hon är störningskänslig, det är jag beredd på. Att hon får svårt att koncentrera sig i vissa miljöer men det här?

Nu vet jag inte om jag vågar träna någon mer gång innan tävlingen eller skall jag träna ännu mer?

Kom gärna med tankar och reflektioner runt detta, kära läsare!

När det gäller hundträning....

I slutet av förra veckan och halva helgen tillbringade jag mycket tid på X2000 till och från Stockholm. Jösses vad de tågen har förseningar!!Totalt på hela vår resa så var det förseningar på 7 timmar...Så det blev inte så mycket Stockholm som det var tänkt men desto mer tåg.  

I förra veckan hade vi iallafall en "ridhusdejt" med Shadi och Mini.

Vi tränade på att betinga ordet "klar". Det kan vara bra att ha inför tävling som en extra kontaktsignal, om den möjligheten ges.

Vad gäller inkallningen var planen att träna på ingångarna. Vi började på kort avstånd och utökade sedan. Det gick bra tills Hera tyckte att Mini lekte för mycket bakom henne. Det blev för svår störning. Hera tog då tillfället i akt och sprang fram till Mini och gjorde tydligen lekinviter. Jag såg inte för jag var på väg bort  för att ställa upp. En sådan svår störning hoppas jag att vi slipper på tävling men det var ändå lite trist att det hände. Jag vet hur det blev med platsen. Då hon väl kom på att hon kunde ta sig därifrån så gjorde hon det ett par gånger. Nåväl vi gjorde om och det upprepades iallafall inte mer den här gången.

Vi tränade på platsliggning, tandvisning och inmarscher. Inmarcherna är ett svårare moment än vad jag trodde. Att komma utifrån och in i ridhuset verkar vara lite knepigt. Det blir en total förändring av miljön och Hera vill gärna kolla läget lite då hon kliver in. Jag skulle vilja ha ett bättre fokus. Så jag inte "tappar" henne.

Vad gäller "filtträningen" gick det hyffsat . När Mini lekte mycket fick jag hålla en mycket hög förstärkningsfrekvens. Hera låg men inte så avslappnat som jag hade önskat. Jag hoppas på att vi får till en ny ridhusträning snart igen. Nu börjar det ju närma sig!!

Jag har den senaste tiden varit så glad och nöjd med Hera´s pigga attityd till träningen så jag lite glömt bort vikten av "lugn-träningen". I söndags gick själva träningen som jag skrev ok men hon var, i mina ögon, lite för stressad däremellan. Jag funderade några varv och kom ganska snart på att jag inte haft med filten i träningen på ganska länge.Så idag tog jag upp filt-träningen igen.

Första kriteriet var att hon skulle ner med huvudet. Sedan med hjälp av smart belöningsplacering,fick hon in en riktigt fin stil:)

http://www.youtube.com/watch?v=oe_YWbnevKw

Nu måste jag vara petigare med att inte glömma bort den här träningen utan ta med den ut igen.

Idag var det dags för"second edition" av hundträning/syjunta.

Den här gången var vi hemma hos oss. Vi samlades i ridhuset för hundträning. Det var väldigt kallt för fingrarna men vi var flitiga och tränade på i nästan två timmar ändå.

Jag hade beställt tävlingsträning. Det gick helt ok. I början sackade hon efter lite i linförigheten men det blev bättre allteftersom. Vid läggandet under gång tappade hon fokus på mig och kom efter. Jag började då om. Det här får jag verkligen tänka på vid tävlingen så jag inte börjar om hela momentet om det blir så. Platsliggningen gjorde vi i slutet. Då jag gick ifrån henne så satte hon sig upp för att bättre hålla koll på A-K. Det anser Hera vara ett viktigt mission;)

Jag lade om och sedan låg hon ok tiden ut. Saker och ting kan helt klart se bättre ut men jag tycker att hon har en härlig positiv attityd som jag är väldigt glad för.

Sedan var det dags för fikat och handarbetena. Mitt nya projekt är en mössa till hussen:)

Alla hundarna skötte sig exemplarikt inne. Det var sju mattar och sju hundar inne i vårt vardagsrum och ändå var det tyst och lugnt därinne. Jag tyckte att det var jättemysigt att ha alla här!

Vilket otroligt underbart vinterväder det var idag på morgonen!

Jag tittade först ut på termometern och konstaterade att det var 10minus. Kallt... Jag byltade på mig massor och var beredd på att promenera i lä i skogen och lite kortare än vanligt.  När vi kom ut var det vindstilla och jag var vamt och gott klädd. Hera var härligt pigg och glad. Det hela resulterade i att vi var ute i över en och en halv timma.   

Nu sitter jag och dricker varmt te´med choklad och whiskeysmak. Så himla gott!

Igår ägnade vi oss åt riktigt busig tävlingsträning. Det var hussen som ställde upp som tävlingsledare. Han vet knappt hur man stavar till lydnadstävling.   Så det hela blev ganska lustigt.

Först började han med "Så är Hera*ropar* Larm välkommen in i ridhuset"

Vid apporteringen visar jag apporten för Hera och när hon står och väntar på mitt kommando så säger han med hög stämma"APPORT". Hera är på väg att ta den men tittar sedan förundrande på mig"Hur tusan skall ni ha det egentligen"  

Det blev alltsom allt en mycket bra störningsträning för Hera.  Hon var på ett härligt humör pigg och glad och inget pip på platsen.!

Jag tycker att det var mycket snällt  av hussen att ställa upp i tio minusgrader i ett råkallt ridhus, trots hans novisa bakgrund.*fniss*

Nu har jag anmält till vår allra första lydnadstävling!

Lite galet kanske men jag tror att det annars antagligen aldrig skulle bli av. Jag är en sådan där som tränar och tränar och tränar men liksom inte "knyter ihop".

Vi får helt enkelt se hur det går om vi överlever eller inte  

Så idag var vi iväg för träning och mys hemma hos A-K.

Vi tränade inne i ett ridhus. Tävlingen går inomhus så jag ville få till lite braig träning i en sådan miljö. Dagens fokus var helt och hållet Hera´s attityd och den var kanon! Hon var pigg, glad och förväntansfull. Jag minns förra gången vi var och tränade i detta ridhus. Hera var då som en helt annan hund. Hon var låg och frös i sina beteenden. Jag är så glad att det ser annorlunda ut idag.

MEN inget gott som inte har något ont med sig verkar det som. I och med denna nya attityd och pigghet så har hon tydligen börjat att pipa på platsen!?

Jag hoppas att det hela beror på alla omständigheter som var runtomkring men samtidigt kan ju  liknande omständigheter upprepas vid tävling. Jag måste erkänna att jag inte direkt har någon plan för denna träning mer än att backa massor och tänka på  att vara noggrannare med hennes sinnesstämning innan jag lägger henne på en plats vid träning. Jag tycker verkligen att det är så jobbigt med ljud. Jag hoppas på att det bara försvinner  

Efter träningen blev jag bjuden på lunch. Gott och trevligt var det! En välbehövlig  energipåfyllning för min del(både fysiskt och psykiskt)Tack!!

Nu önskar jag er alla en riktigt mysig fredagskväll!

Jag har för tillfället för lite tid för att hinna med att uppdatera den här bloggen så mycket som jag skulle vilja. Vardagen och framförallt jobbet tar sin tid men här kommer iallafall en. Håll tillgodo!  

I lördags var Hera och jag och hälsade på min  kusin. Kusinen har en ljuvlig bc-blandning. Hon är understimulerad så det bara visslar om det men är ändå bara så genomtrevlig. Den hunden hade jag kunnat adoptera direkt. Vi tog en härlig långpromenad i deras skogar och sedan trängde vi in oss i  köket med dessa två jämngamla tikar. Hundarna skötte sig kanonbra! Hera tyckte dock det var lite jobbigt att Fia(bc:n) inte kunde förstå att jag bara var Heras matte. Fia hade hellst velat sitta i mitt knä och där tyckte Hera att gränsen gick men som sagt de skötte det hela med bravur.

I måndags var Hera och jag och hälsade på A+A+M. Hera blev alldeles till sig när hon konstaterade att det hade flyttat in en katt hos dem. Melker var dock mindre intresserad av en brötig Hera som ville leka/ slicka/ hälsa. Han satte sig under en stol och morrade på henne. Hera som  har erfarenhet av egen katt har ju lärt sig att inte gå för nära då de  låter så. Då kan det bli sticksigt på nosen men hon ville ändå inte släppa honom ur sikte. Efter en stund fick Melker gå in och lägga sig på sin matta bakom ett kompostgaller. Trots att Hera med jämna mellanrum sprang och kollade läget så  låg han där fullkomligt avslappnad på sin matta. Han är verkligen en cool och vacker katt!

Melker!