Vi shejpar att ligga på sidan. Jag började inomhus och plockade sedan ut filten i trädgården.

Är det såhär det skall se ut?

Och ändå lite längre ner...

Är du nöjd såhär matte?

Nu börjar det likna något

Jag har den senaste tiden inte känt tillräcklig motivation till att blogga. En stor anledning är  att jag oftast inte har så mycket tid till förfogande och har då valt att lägga den där extra lilla tiden till annat men nu är jag iallafall här och skriver

I helgen har jag varit fullt sysselsatt med att gå på kurs och avsluta hemtentamen för klickertränarutbildningen. Jag hoppas på alla rätt...

Kursen var en  CU-kurs(control unleashed) med Åsa Jacobsson. Jag gillade både kursen och instruktören starkt. Det var en härlig känsla att möta en person som tänkte så likt mig själv, i sin  hundträning. Det var inget som jag kände att jag ville göra om till mitt egna tänk men ändå hade hon mycket att komma med som gör att vi förhoppningsvis kan ta oss vidare. Det jag framförallt gillade var hennes stora engagemang både i hundarna och förarna.

Vi fick börja med att ta ut hundarna så de fick nosa/rasta av sig plus att Åsa fick möjlighet att titta lite på var och en. Hera var mestadels lugn och fin. Det var två av hundarna som jag fick jobba lite extra på med våra "titta" övningar. Jag fick också tipset med att öka kriterierna på tittandet. Som vanligt gillar jag att belöna allt och det lilla min hund gör men Hera var helt klart mogen och svarade mycket fint på detta.

Sedan var det dags att gå in i träningslokalen. Hera tyckte först att det var obehagligt. Det var en smal gång innan man kom in i själva hallen och hon visade tydligt att hon tyckte det var jobbigt. Vi blev kvar i situationen en stund och hon började att slappna av lite innan vi gick vidare in i träningshallen. Här var det "filtträning" som gällde. Åsa visade en del massagetips för att få hunden att slappna av på filten. Det var verkligen Heras grej. Hon gillar  när man tar i henne. Både när jag gör det och andra. Vi pratade också om en del lugnande signaler som vi kan använda oss av för att "prata hundens språk" och när Hera kom ner i en annan andning var hon även mottaglig för detta.

När hundarna sedan klarade av att slappna av fint på deras filtar fick de börja komma upp och träna lite försiktigt. Själva träningen gick strålande med Hera. Hon var superfokuserad på mig och jobbade fint hela tiden.

Efterhand så fick hundarna även träna på "av-och på". När de låg fint och avslappnade fick de komma upp och jobba. Trots att det var ont om utrymme så lekte Hera på bra också.

Dag två började vi med en promenad alla tillsammans. Den gick också över förväntan. Det var vid ett tillfälle då vi skulle vända hemåt som Hera kom på att hon behövde ha koll på de andra hundarna och gick upp lite i stress men återigen kom hon ganska fort ner igen. Den här typen av promenader skulle vi behöva göra mer av. Där alla hundarna går lugnt och fint i sina koppel och inget annat händer. Jag tror att hon då efter ett tags träning även skulle klara av att de rör sig lite mer utan att behöva ta till sitt vall-beteende.

Inne fortsatte vi med "filten" och nu ökades också aktiviteten ändå mer. Vi fick göra paralell-övningar där hundarna skulle springa tillsammans bredvid varandra och lägga sig på sin filt. De fick gå slalom mellan de liggande hundarna och det sista gjorde vi riktigt täta hundmöten.

Jag är nöjd med alla övningarna under helgen. Hera klarade fint av att jobba och hålla ihop i arbetet under hela helgen. Det som var svårast för henne var att slappna av helt och hållet på sin filt men det här hoppas jag att vi kan få till mer bra träning av hemma så vi sedan kan få bra verktyg att ta med oss ut.

Och jag höll ju på att glömma....Som en bieffekt av den braiga träningen under helgen så var Hera helt tyst och lugn i bilen även då jag lämnade henne. Det gjorde mig så glad så tårarna var nära.

Under den här helgen kände jag mer än vanligt vilken oerhört go hund jag har i Hera. Jag är så glad att hon är min!

O och Sesam har en mysstund

Bloggen har fått lite Grekland-utseende efter vår ljuvliga semestervecka på det vackra Kreta!

Sverige är fint men jag hade gärna stannat längre....

Hera och Sesam har haft det toppen medan vi har varit bortresta. De har varit hos matte-mor och matte-far och fått bästa uppasningen:)

Båda två hade anpassat sig bra till att inte vara hemma. Hera är så snäll och fin sade de och det är alltid roligt att höra. Det var värre med den lille "tallen"

 Han hade hoppat upp på allt som gick att hoppa upp på och tjuvat både smått och gott från dem som de inte hade passat på. Mamma konstaterade lite krasst att han dock inte var så förtjust i macka med marmelad*harkel*.

Jag hade varnat dem för hans matglädje men de trodde antagligen inte riktigt på det. En natt hade han lyckats att komma åt sitt torrfoder och i princip ätit upp det som skulle  räcka veckan ut. Han låg, som en pösmunk, hela dagen efter det...*fniss* Behöver jag säga att hans forna smala midja inte är lika smal längre....

De gjorde också konstaterandet att positiv bestraffning inte fungerar. De hade testat att spruta vatten på honom för att han inte skulle hoppa upp på bänkar etc.. men han bara slickade av sig och hoppade upp igen. Sedan testade de inte mer som tur var...De fick istället fundera ut hur de kunde tillrättalägga miljön för att undvika problemet. Tidningspapper över diskhon när de lagade mat hade tydligen fungerat. Klick till dem!!!

Ja där ser man...Vi har nog vant oss mycket vid hur han beter sig och lärt oss att hantera det så som vi tycker är ok. Själv använder jag mig mycket av hans bur. Han gillar starkt att vara i den och går även in på kommando. Mycket användbart både då man vill ha mat ifred och då man skall någonstans. Att ha ett matfixerat djur är bra ur träningssynpunkt men kan vara lite bökigt på  andra vis...

Jag är tacksam och glad att mina föräldrar ville ta hand om våra djur och ändå glad över att de på sina olika vis visat sin trygghet med att vara bortlämnade!

 

Förra spåret jag gick med Hera hade sista spårpinnen mystiskt försvunnit. Idag gjorde vi ett försök igen och då var det en burk med färskfoder som saknades i slutet!!! Lite lätt snopet kan man säga...

Förutom missödet med slutet så gick spåret rätt ok. Sträckan var ca 500m och innehöll en del "klurigheter" i form av diken, en del skulle vi över och en del gick vi längs.Detta redde hon ut fint. Vinklar var det också en del, lite över och under ris etc i skogen hade vi också.

Den svåraste utmaningen för Hera var att spåret gick ut på en grusväg och fortsatte där på ena sidan. Det tog ett tag innan hon förstod att man kunde spåra även där. Som belöning för att ha klarat av klurigheten så blev spåret enklare inne i skogen för att då sedan snopet bara ta slut. Jag hade lite torrkulor i fickorna som hon fick som belöning istället för den goda maten. Vi får se nästa gång vad detta leder till.Två gånger på raken liksom...

Idag har vi också haft besök av våra eurasiervänner. Vi tog en promenad och jag fick också till lite träning. A fick agera tävlingsledare så jag kunde göra lite inmarscher. Som belöning för bra attityd fick Hera leka med tennisbollen. Hon leker verkligen för glatta livet nu! Det är jätteroligt och gör också vår träning så mycket enklare.

Lite stimuluskontroll blev det också.Det här måste vi träna mer på...När Hera är på gång  har hon svårt att vänta på kommandot.

Efter träning och promenad  blev det fika inomhus. Hera var lugn och harmonisk inne och sov en del trots främmat..

 Stackars Alice blev utstirrad av Sesam som tydligen tyckte att han behövde få "ta lite plats". Som den kattvana hund Alice är så nonchalerade hon honom och sedan kunde de slappna av allihop. Det är härligt att se djuren när de samspråkar så finstämmigt med varandra!